Ord mot ord

Pratade med en förlorad vän för ett tag sedan, trodde hon blåst bort. Riktigt tråkigt när människor är så lättpåverkade utav andra människor och att de inte förstår hur mycket man förlorar, man bara stänger av världen utanför och har fokus på en människa. Kärleken gör en blind - ett riktigt bra ordspråk och när man väl inser det kan det vara försent att öppna ögonen mot vännerna igen, tragist men riktigt sant. Undra vad som får en att vända så? har man svagt psyke då? bryter en annan människa ned en själv? Man kan ju inte känna sig trygg... fast å andra sidan det kanske de man just gör, man vet att den personen ska stanna kvar ,tills en dag när man vaknar upp själv?


Jävla konstigt alltså..

/ Montana